blogga mer för det är ju så roligt att gå tillbaka och läsa. Fick en chock när jag såg att jag startade bloggen 2009. Kan inte skryta med många blogginlägg men jag har inte ork. Dålig ursäkt egentligen för jag sitter ju vid datorn på kvällarna och läser gärna andras bloggar men har inte ork att lägga tid på min...
Mycket har hänt sedan sist. Jag har börjat att plugga och Lill-Mille har börjat på dagis. Nu är föräldraledigheten slut och det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Allt har gått så fort, för fort enligt mig. Jag är iofs hemma hela dagarna och barnen går inga långa dagar så jag får mycket tid med de ändå...men jag saknar de när de är på dagis, även om jag även kan tycka att det är skönt att få tid för mig själv och pluggandet. Det skulle ju inte gå annars såklart. Sixten och Mille har varit hemma två dagar förra vecka då de är så hostiga och snoriga och då stårallt stilla. Har inte läst en bok och jag har så mycket att göra innan nästa innevecka. Jag ser framför mig hur jag sitter dagarna innan träffen och sliter mitt hår, men det måste gå helt enkelt!
I helgen har vi bara varit hemma och haft det lugnt och skönt. Har farit och flängt flera helger så det var skönt att bara vara hemma. Vi har städat förrådet inne och ute och gjort ordning inför vintern så nu får den väl komma då. Inte för att jag vill men det är ju så det är bara...Jag är mer en vår och höst-tjej så vintern är alldeles för lång enligt min mening.
I slutet av september var vi i Umeå på en Lkg-konferens med Sixten. Det var den första så det var spännande att få höra hur de tycker att det ser ut gällande tal, tänder och spalten. Vi fick först träffa käkkirurgen(överläkaren?) och Sixte hoppade upp i stolen utan att protester hon blev förvånad då hon sa att hon brukade få locka barnen till stolen om de ens kom dit. I bland fick hon göra undersökningen när barnen satt i föräldrarnas knä så det var skönt att det gick så bra. Hon tyckte att det såg jättebra ut och det var inga konstigheter. Skönt!
Hon kunde tyvärr inte säga något om hur de permanenta tänderna kommer men de kan ju tyvärr komma lite hur som helst så man får förbereda sig på att det kommer bli några år med många besök hos tandläkaren för Sickan.
Efter det fick vi träffa logopeden och jag tycker att detbesöket var det bästa på hela dagen. Hon förklarade verkligen om de svårigeheter som kan bli av gomspalten och olika orsaker till talavvikelser. Vi tycker att det har hänt otroligt mycket sedan restspaltsslutningen förra hösten och förskolan har verkligen arbetat för att Sixten ska få en bra hjälp där.
Vi undrade hur mycket hålet som finns kvar i gommen påverkar hans nuvarande tal så då testade vi att göra en inspelning av talet med ett sk. fisteltejp. Först fick han prata utan tejpen och sedan med den och både hon och vi märkte skillnad så det påverkar såklart. Sixten har alla ljud men får inte till tillräckligt med tryck när han uttalar vissa ljud.
Logopeden tycker att Sixten ligger långt fram i talet i jämförelse med vad man förväntas av barn med gomspalt. Han ligger utv. mässigt någonstans mellan spaltbarn och normalutveckligen.
Hon var verkligen superbra och förklarade så att vi förstod. Vi lärde oss mer under det här mötet än vad gjort på de möten vi haft med logopederna i Sundsvall. Vi har aldrig fått veta hur Sixten ligger till utv.mässigt, vad som tillhör ålder eller som påverkas av spalten.
Efter besöket hos logopeden gick vi och åt lunch innan själva konferensen. Vi har ju aldrig varit med om detta så vi var lite spända för hur det skulle gå till. Man kan väl säga att det inte var som vi hade tänkt oss.
Vi träffades igen hos käkkirurgen och där var nu alla vi besökt under dagen och olika sköterskor och även Jenny (plastikkirurgen) Sixten hóppade återigen upp i stolen utan prótester och Jenny fick undersöka honom. Hon tyckte att det såg fint ut och att ärret var mjukt och fint. Hon tyckte att gommen såg lite kort ut, och eftersom att Sixten hade en väldigt bred gomspalt så blir det lätt så. Man gör inget än utan utvärderar först vid 5 år så vi får se vad de säger då, men vi är väl mer eller mindre inställda på att det kommer att behövas en till op för gomförlängning :(. Sedan frågade hon om de fick använda Sixten som bildreferens gällande näskrok och tejpning. De tyckte att vi fått bra resultat och bra bilder på hur den ska sitta så de ville använda bilderna till att informera nyblivna föräldrar. Jag blev alldeles rörd när jag såg bilderna så jag fick tårar i ögonen. Min lilla fina pojke, så liten och söt. Vilken resa vi gjort hittills. Så mycket som har hänt.
En sköterska frågade mig under konferensen om folk verkligen ser att Sixten har spalt och det är verkligen ett gott bevis på att Jenny har gjort ett bra jobb. Hon är verkligen fantastisk!
Efter konferensen som tog ca. 10 min (!) så var det dags att hämta Mille hos bror och sedan bege oss hemåt igen, men först blev det ett stopp på Ica Maxi och inköp av en present till Sixten. Han var verkligen superduktig och det var inte en protest under hela dagen. Det var som att han gjorde det där en gång i veckan, som att det inte var något konstigt, kanske hade vi förberett honom bra så det hände inte så mycket oväntade saker. Han valde iaf en monstertruck och blev otroligt glad över den. 
Jag funderar verkligen på att byta blogg. Krånglar alltid när jag ska lägga in bilder...Det får inte vara det för då drar jag mig ännu mer för att blogga.
Länkar här om jag gör det, om´det nu är någon som läser :)
Maria
